Det här inlägget ligger också på Immanuel 153:s Instagram.

Det är svårt, och ganska läskigt, att berätta om sina drömmar. När vi delar med oss av dem blottar vi vårt innersta, inte bara de vi är utan också de vi vill vara. Det är inte säkert att de funkar heller, och det är läskigt – för vilka blir vi om vi inte lyckas uppfylla dem?

Jag har länge drömt om ett liv på landet. Ett liv där jag får vara med och ta fram maten jag ställer på bordet. Ett liv i takt med skapelsen. Ett liv med kor. Länge höll jag den drömmen för mig själv, delade den bara med de närmaste och de som jag visste också hade den. Det var enklast så, minst läskigt. Men så kom jag ihåg hur det gick till när jag fick den här drömmen. Jag hade aldrig vågat drömma om att bo på landet om jag inte visste att några av mina vänner också drömde om det.

Så jag har ändrat mig. Nu delar jag gärna med mig av mina drömmar. För vem vet? Jag kanske misslyckas, men nån annan kanske får modet att lyckas?