Indien – ett kort vittnesbörd

I mitten av januari i år åkte jag till Indien för att vara ledare på lärjungaskolan Apg29. Det skulle visa sig bli tre av de viktigaste månaderna i mitt liv. Här är ett kort vittnesbörd som jag skrev veckan efter att jag kommit hem, om vad till och med ett muttrat ”okej då” till Gud kan bli.

Pune in the morning

Utan att riktigt fatta hur det hade gått till var jag, en varm och tidig fredagmorgon, ändå där i taxin som rusade fram mellan lastbilarna ut ur Mumbai. Gud hade tagit med mig till Indien.

Litegrann kändes det som om hela den här Indienresan var mot min vilja. Jag har aldrig varit intresserad av att åka utomlands; när jag hörde vänner berätta om deras reseupplevelser, oavsett om det handlade om semestrar eller typ bibelskolor som Apg29, tyckte jag att det var intressant och spännande, men jag var också helt säker på att det inte var någonting för mig. Och idén om att åka utomlands för att komma närmare Gud verkade inte helt logisk för mig, för Gud fanns väl ändå lika mycket i Sverige? Men trots att jag var skeptisk visade Gud för mig att det ändå var planen att jag skulle iväg, så jag muttrade ett “okej då” och började söka visum och boka flygbiljetter. Knappt en månad senare lyfte planet från trygga Sverige, och tolv timmar senare landade vi i ett gigantiskt Indien fullt av folk.

Gud är fantastiskt duktig på det där, att ta något du egentligen inte vill göra och visa dig att “jo, det är här jag vill ha dig, och oroa dig inte för vad du ska göra: jag är verkligen med dig”. Och det blev otroligt tydligt. I Sverige är det rätt enkelt att lita på att en kan göra saker i sin egna kraft, utan Gud, men nu hade jag blivit satt i en position där jag behövde Gud hela tiden. Det blev jätteviktigt att be, både när saker var fantastiska och när de var jättejobbiga. Jag skulle tro att jag bad mer den första första veckan i Indien än jag förut gjorde en vanlig månad i Sverige. Och Gud var nära. Han utmanade mig till att tala om Jesus med människor jag aldrig träffat, bar mig genom sjukdomsnätter, pekade på gåvor som Han lagt ner i mig och visade ett nytt, mer helt sätt att vara lärjunge på.

Jag fick för första gången riktigt känna hur det är att vara främling: att vara uttittad, inte förstå språket och behöva leva i en kultur som jag inte är van att vara i. Men jag fick också se storheten i församlingen. Vart vi än gick så blev vi mottagna med öppna armar, för Guds församling har inga nationsgränser, bryr sig inte om kulturskillnader. Vi hamnade i våra syskons hem och fick be och lovsjunga med dem, äta tillsammas med dem och prata om våra erfarenheter med Gud tillsammans med dem. Ibland förstod vi inte varandras ord, men det räckte ändå. Bara att veta att vi hade blivit räddade av samma gud var tillräckligt för att kunna glädjas tillsammans med varandra.

Mest av allt har tiden i Indien fått mig att förstå att livet med Jesus är så mycket bredare, djupare och högre än jag trodde, och att det faktiskt är möjligt att leva ett liv där jag kan följa Jesus helt och hållet, i allt jag gör. Jag har fått en ännu tydligare rikting i mitt liv; nu vill jag verkligen följa Jesus med allt jag har, ge allt och vinna allt. Jag har ingen aning om vart det kommer ta mig, var jag kommer hamna eller vad jag kommer göra hela mitt liv – och för första gången i mitt liv känns den grejen inte jobbig utan jättespännande! För jag vet en sak i alla fall: Gud är, i hela sin treeninghet, helt verklig och har lovat att alltid vara med mig, i allt.


Långfredan

Ibland händer det att folk utanför kyrkan fångar innebörden i vad vi tror på bättre än vi själva gör. Promoe gör det i den här låten, skriven för barnprogrammet Gabba Gabba. Ladda ner eller lyssna på låten här.

Rappare poppar champagnen, lever det godaste livet;
ord som lycka och frihet det tar dom sen länge för givet
För idag har ingen tid med martyrer
så jag är underground som långfredag; det ser ni väl på frisyren?
Ingen mainstreamskit som julen när Han föds
Det här är seriöst; vi snackar liv och död
Vi snackar i tungor; musiken gör mig religiös
Snackar över takten, fuckar åt makten och bryter bröd

Långfredan
Han dog för våran skull
Långfredan
Ingen tid för kycklinggull
Långfredan
Han hängde hela långfredan
Långfredan
med Jesusskägget i brevlådan

Årets längsta dag må vara sommarsolståndet me-men
snackar vi hur det känns är det utan tvekan långfredagen
Sitter med gråten i halsen i mörkret och undrar ”Hur går det sen?”
som vi inte vet historien och känner till uppståndelsen
Långfredan är djävligt real
som att spikas upp på ett kors
Och tänk på det här nån gång när du sitter och fikar i påsk
Jesus starta uppror som reta dom rika förstås
så alla revolutionärer: fira med oss!
Den går:

Långfredan
Han dog för våran skull
Långfredan
Ingen tid för kycklinggull
Långfredan
Han hängde hela långfredan
Långfredan
med Jesusskägget i brevlådan

Promoe – Långfredan


Längtan efter ett annat liv

Helt plötsligt insåg jag att jag ju inte alls var särskilt sugen på att tjäna pengar den här hösten. Jag ryckte tag i Magnus och frågade om de behövde ideella. Han sa att jag var välkommen.

Just nu jobbar jag ideellt två-tre dagar i veckan på Equmenias kansli i Alvik. Jag tjänar inga pengar utan lever på det jag fick över när jag arbetade som ungdomsledare, en låg hyra, då och då lite dumpstrad mat. Och det är ett rätt gott liv faktiskt. För första gången på ett par år har jag ordentligt med tid till att umgås med de jag inte hunnit umgås med, göra ideella grejer som inte fått plats i kalendern, blogga, se TV-serier som… Okej, jag ser varken mer eller mindre TV-serier nu än förr, på gott och ont. Men så hinner jag vara ute i skogen, också. Och jag tror att jag har fått mersmak. (mer…)


Gör mig stark

Gör mig stark


Predikan om Guds ekonomi

Den här predikan hade jag i S:t Eskilskyrkan i Eskilstuna den 8 september 2013. De texter jag utgår från är hämtade ur 1 Kung 17:8-16 och Apg 4:32-35.

Hej på er! Jag heter Tobias. Jag är tjugotvå år gammal, och det är ju inte så mycket, men å andra sidan har jag ju aldrig någonsin tidigare varit så här gammal, och har aldrig förr haft så här mycket livserfarenhet. Så trots min ringa ålder och med lite hjälp av den helige anden så hoppas jag att jag har något att förmedla här idag.

För åtta år sen hade jag precis börjat konfirmationen här i den här kyrkan, och tänk hur det kan gå då. Jag var med i den här församlingen fram till att jag flyttade till Stockholm för tre år sedan, där jag var ungdomsledare fram till i somras. Numera bor jag i ett kollektiv i Alby tillsammans med tre vänner.

Jag var här för knappt ett år sedan och predikade, och den gången pratade jag en del om ledarvård och om att ta hand om och vara förebilder för varandra, att vi behöver ta hand om varandra i församlingen, hela tiden och åt alla håll. Jag använde mig av bilden av ett föräldraskap där vi i församlingen är förvaltare av varandras liv. Det var då, och nu idag ska jag prata om ett annat förvaltarskap: förvaltarskapet av pengar. För idag kommer det att handla om Guds ekonomi. Jag ska prata om pengar, om att ha dem och om att inte ha dem, och så ska jag prata om några coola grejer också. (mer…)


Bär mig Gud i Dig

Sång av Särla (Emil Svanängen)

Gör mig stark, jag ber att Du håller mig
Bo i mig
Gör mig stark
Lev i mig, Du vet jag vill älska Dig
Bo i mig
Gör mig stark

Så bär mig Gud i Dig
Bär så långt det går
Jag slutade försöka för länge sen

Så bär mig Gud i allt
Bär så långt det går
Och trodde jag på Dig snälla stå kvar hos mig

När jag vaknar i mardrömssvettiga lakan bo i mig
Gör mig stark
Lev i mig
När allting rasar
När hela världen ramlar
Bo i mig
Gör mig stark
Lev i mig

Så bär mig Gud i Dig
Bär så långt det går
Jag slutade försöka för länge sen

Så bär mig Gud i allt
Bär så långt det går
Och trodde jag på Dig stå kvar hos mig

(mer…)


Loney Dear – Young Hearts

En sommarkväll i mitten av augusti för några år sedan klev jag in i Magasinet på festivalen Frizon och fullständigt golvades.

På scenen stod Emil Svanängen med sina musiker och framförde den vackraste pop jag någonsin hade hört. Publiken sjöng med i något som bäst kan beskrivas som matsatsen till en hockeykör. Emil stannade upp och berättade att han brukade berätta om hans svenska publik när han var ute och turnerade. ”De sjunger så rent att de fasar ut varandra.” Och jag tror nästan att vi gjorde det.

Efter det har Emil blivit en av mina absoluta favoritartister. Han har gjort musik både på svenska (Särla) och engelska (Loney Dear), och allting låter bara så bra. Här ovan hittar du en fantastisk inspelning – en av de första – av Young Hearts från hans senaste album Hall Music.

loney-dear



Vid min viljas bro

Bro

Lovsång av Stighult

Vid den hand jag tog
vid Ditt löftes ord
Jag sträcker mig på nytt igen
i min svaga tro
vid min viljas bro

Vid min känslas slut
när min ton dött ut
Jag vill att Du ska se mig här
i Din blick jag står
vid min viljas bro

Herre möt mig där
endast Du mig bär
vid min anings slut
Herre möt mig där
vid den hamn jag bär
i mitt hjärtas djup

Herre möt mig där, Herre möt mig där…
Herre möt mig här, Herre möt mig här… (mer…)


Fred på jorden

Peace

När jag och några vänner firade en födelsedag gick vi in på Armémuseum i Stockholm och ritade med gatkrita på en pansarvagn som stod på gården. Jag hann ta den här bilden innan en säkerhetsvakt fick oss att torka bort det vi ritat och skrivit.

Ps 46:10