Ett år utan schampo

Jepp. I dag var det ett helt år sedan jag använde schampoo senast, kanske var det för sista gången någonsin. Det kan låta sjukt. Hur mår mitt hår egentligen, är det inte jättesmutsigt, hur mår jag? Rätt bra, nej – tvärtom, och jodå: jag mår bra tack. Slutade använda tvål i duschen några månader senare också. Mer om det längre ner.

Det började, såklart, som ett experiment. (Jag gick natur på gymnasiet. Det har lämnat spår.) Jag hade varit några månader i Indien, levt med en hink vatten som ”dusch” och för att förenkla för mig började det gå längre och längre mellan hårtvättarna. Mot slutet av mina tre månader där tvättade jag håret var 7:e till 10:e dag. Sista tvätten gjorde jag samma dag som vi åkte till flygplatsen. Jag lämnade kvar det lilla som fanns kvar i schampoflaskan, och hade inte heller något schampo kvar i lägenheten i Sverige. Vilken möjlighet! Jag bestämde mig för att testa att inte tvätta håret alls på en månad, helt enkelt för att se vad som skulle hända. Skulle det bli fettigt? Jättetorrt? Snart skulle jag få veta!

Under den här månaden tror jag att jag sköljde håret med vatten ett par gånger, kanske inte. Hur som helst så märkte jag nästan ingen skillnad. Visst, de första dagarna var som vanligt efter en tvätt: ett par dagar var håret fint, för att sedan bli lite fetare. Men nu när jag inte tvättade håret igen så drog sig fettigheten tillbaka lite grann.

 

Vatten_folk som badar

 

No poo

Nu började det bli spännande på riktigt. Jag började leta på nätet efter något skrivet om att sluta tvätta håret och hittade ganska snabbt nopoo.se. Här samlades folk som på olika sätt utmanade kemikaliekonsumtionen och försökte få ner sin egen förbrukning genom att byta ut olika produkter i badrumsskåpet mot kemikaliefria diton, allt under samlingsnamnet no ‘poo (no shampoo).

Nästan direkt hittade jag en FAQ och klickade mig vidare till en sida med olika tvättmetoder för hår. Här hittade jag tvättrådet som jag hade hoppats på:

Enbart Vatten — Kallas även WO – Water Only
Som namnet antyder används endast vatten, kombinerat med massage och hårborstning. Stå med håret under rinnande vatten medan du masserar hårbotten. Denna metod kan med fördel användas för att glesa ut mellanrummet mellan hårtvättarna. Även vatten är uttorkande, men denna metod är den mildaste formen av ”våttvätt”. Att borsta håret med en borste av svinborst (när håret är helt torrt) fördelar sebumet i håret.

Bland kommentarerna hittade jag det fantastiska som jag aldrig trott få se.

Har kört WO i fyra månader, blir bara bättre och bättre! – aidu

Det funkade för andra, det skulle kunna funka för mig! Jag gick all in, och: mitt hår mådde toppen. Det blev fylligare och kändes mer levande, och det dröjde länge efter en tvätt innan det började kännas fettigt.

 

Inget annat än vatten i duschen

Nu har jag har jag alltså använt WO-metoden i närmare ett år. Jag tvättar håret i snitt en gång i veckan. Då ställer jag mig i duschen med duschhandtaget i ena handen, lutar mig framåt och sköljer håret med mycket vatten samtidigt som jag masserar hårbotten med andra handen. Det är viktigt att vara noga och försöka att inte massera så mycket på själva håret. Då slits det (sägs det, säkert sant) och det är ju trist. Jag ser också till att skölja hela håret, men utan att ”skrubba” det för mycket. På Internets inrådan så sköljer jag till sist håret med kallt vatten, för att hårstråna ska stänga sig. Ibland låter jag håret självtorka (också det ska motverka att håret slits), men oftast torkar jag det med handduk.

Duschar såklart oftare än jag tvättar håret. Även de gångerna använder jag bara vatten. Fick lära mig av en god vän att svett ju faktiskt är vattenlösligt. Det är med andra ord inga problem att hoppa över tvålen i duschen. En får se till att gnugga lite mer än vanligt på t.ex. fötterna och under armarna, men det är hela grejen. Tänk dig, du vrider på kranen och är ren och ute ur duschen två minuter senare.

Ett litet tillägg då, som gör att den här metoden funkar så bra för mig: Knappt en gång i månaden fyller jag upp badkaret och badar. Fortfarande utan schampo, tvål eller något annat medel, men genom att få ligga i vattnet får huden och håret luckra upp sig lite och blir enklare att rengöra. Både håret och kroppen känns extra fräscha efter ett sånt här bad.

 

Fortsättningen

Nu kör jag ett år till tänker jag. Förhoppningsvis kommer den här metoden fortsätta att funka toppen för mig, och då kommer fortsätta med den tills den slutar göra det. Hoppas det dröjer.


Går det att duscha utan tvål?

Det korta svaret är: ja!

Det lite längre: Jepp, inga problem. Jag tror att det var för ungefär nio månader sen som jag bestämde mig för att testa att sluta använda tvål på kroppen när jag duschade. Det var ett experiment rätt goda utsikter: en kompis hade precis berättat att han inte använt det på ett par år, och att han tyckte det funkade toppen. ”Svett är vattenlösligt”, sa han. “Hmm!”, sa jag. Jag kände mig övertygad.

Sen finns det inte så mycket mer att säga. Jag slutade använda tvål, gnuggade lite mer än vanligt på fötterna och i armhålorna. Jag är klar i duschen på kortare tid är förr och min hud mår bättre. Win för klimatet och win för mig.

Men, luktar du inte äckligt?
Nej. Åtminstone så påstår mina kompisar och kollektivsyskon att jag inte gör det. Har inte märkt nåt själv heller. Har gjort deodorant av alun, men den använder jag bara ibland. Luktar inte artificiell frukt längre, men vem vill göra det egentligen?

Har du blivit mer sjuk nu än innan du slutade med tvål?
Ingen aning. Kanske, kanske inte. Antagligen inte. Om något så borde jag på sikt få ett bättre immunförsvar. Och självklart så tvättar jag fortfarande händerna med tvål. Nåt annat vore idiotiskt.

Det var det.


Popcorn

Det vit-gula guldet.


Indien – ett kort vittnesbörd

I mitten av januari i år åkte jag till Indien för att vara ledare på lärjungaskolan Apg29. Det skulle visa sig bli tre av de viktigaste månaderna i mitt liv. Här är ett kort vittnesbörd som jag skrev veckan efter att jag kommit hem, om vad till och med ett muttrat ”okej då” till Gud kan bli.

Pune in the morning

Utan att riktigt fatta hur det hade gått till var jag, en varm och tidig fredagmorgon, ändå där i taxin som rusade fram mellan lastbilarna ut ur Mumbai. Gud hade tagit med mig till Indien.

Litegrann kändes det som om hela den här Indienresan var mot min vilja. Jag har aldrig varit intresserad av att åka utomlands; när jag hörde vänner berätta om deras reseupplevelser, oavsett om det handlade om semestrar eller typ bibelskolor som Apg29, tyckte jag att det var intressant och spännande, men jag var också helt säker på att det inte var någonting för mig. Och idén om att åka utomlands för att komma närmare Gud verkade inte helt logisk för mig, för Gud fanns väl ändå lika mycket i Sverige? Men trots att jag var skeptisk visade Gud för mig att det ändå var planen att jag skulle iväg, så jag muttrade ett “okej då” och började söka visum och boka flygbiljetter. Knappt en månad senare lyfte planet från trygga Sverige, och tolv timmar senare landade vi i ett gigantiskt Indien fullt av folk.

Gud är fantastiskt duktig på det där, att ta något du egentligen inte vill göra och visa dig att “jo, det är här jag vill ha dig, och oroa dig inte för vad du ska göra: jag är verkligen med dig”. Och det blev otroligt tydligt. I Sverige är det rätt enkelt att lita på att en kan göra saker i sin egna kraft, utan Gud, men nu hade jag blivit satt i en position där jag behövde Gud hela tiden. Det blev jätteviktigt att be, både när saker var fantastiska och när de var jättejobbiga. Jag skulle tro att jag bad mer den första första veckan i Indien än jag förut gjorde en vanlig månad i Sverige. Och Gud var nära. Han utmanade mig till att tala om Jesus med människor jag aldrig träffat, bar mig genom sjukdomsnätter, pekade på gåvor som Han lagt ner i mig och visade ett nytt, mer helt sätt att vara lärjunge på.

Jag fick för första gången riktigt känna hur det är att vara främling: att vara uttittad, inte förstå språket och behöva leva i en kultur som jag inte är van att vara i. Men jag fick också se storheten i församlingen. Vart vi än gick så blev vi mottagna med öppna armar, för Guds församling har inga nationsgränser, bryr sig inte om kulturskillnader. Vi hamnade i våra syskons hem och fick be och lovsjunga med dem, äta tillsammas med dem och prata om våra erfarenheter med Gud tillsammans med dem. Ibland förstod vi inte varandras ord, men det räckte ändå. Bara att veta att vi hade blivit räddade av samma gud var tillräckligt för att kunna glädjas tillsammans med varandra.

Mest av allt har tiden i Indien fått mig att förstå att livet med Jesus är så mycket bredare, djupare och högre än jag trodde, och att det faktiskt är möjligt att leva ett liv där jag kan följa Jesus helt och hållet, i allt jag gör. Jag har fått en ännu tydligare rikting i mitt liv; nu vill jag verkligen följa Jesus med allt jag har, ge allt och vinna allt. Jag har ingen aning om vart det kommer ta mig, var jag kommer hamna eller vad jag kommer göra hela mitt liv – och för första gången i mitt liv känns den grejen inte jobbig utan jättespännande! För jag vet en sak i alla fall: Gud är, i hela sin treeninghet, helt verklig och har lovat att alltid vara med mig, i allt.


Långfredan

Ibland händer det att folk utanför kyrkan fångar innebörden i vad vi tror på bättre än vi själva gör. Promoe gör det i den här låten, skriven för barnprogrammet Gabba Gabba. Ladda ner eller lyssna på låten här.

Rappare poppar champagnen, lever det godaste livet;
ord som lycka och frihet det tar dom sen länge för givet
För idag har ingen tid med martyrer
så jag är underground som långfredag; det ser ni väl på frisyren?
Ingen mainstreamskit som julen när Han föds
Det här är seriöst; vi snackar liv och död
Vi snackar i tungor; musiken gör mig religiös
Snackar över takten, fuckar åt makten och bryter bröd

Långfredan
Han dog för våran skull
Långfredan
Ingen tid för kycklinggull
Långfredan
Han hängde hela långfredan
Långfredan
med Jesusskägget i brevlådan

Årets längsta dag må vara sommarsolståndet me-men
snackar vi hur det känns är det utan tvekan långfredagen
Sitter med gråten i halsen i mörkret och undrar ”Hur går det sen?”
som vi inte vet historien och känner till uppståndelsen
Långfredan är djävligt real
som att spikas upp på ett kors
Och tänk på det här nån gång när du sitter och fikar i påsk
Jesus starta uppror som reta dom rika förstås
så alla revolutionärer: fira med oss!
Den går:

Långfredan
Han dog för våran skull
Långfredan
Ingen tid för kycklinggull
Långfredan
Han hängde hela långfredan
Långfredan
med Jesusskägget i brevlådan

Promoe – Långfredan


Längtan efter ett annat liv

Helt plötsligt insåg jag att jag ju inte alls var särskilt sugen på att tjäna pengar den här hösten. Jag ryckte tag i Magnus och frågade om de behövde ideella. Han sa att jag var välkommen.

Just nu jobbar jag ideellt två-tre dagar i veckan på Equmenias kansli i Alvik. Jag tjänar inga pengar utan lever på det jag fick över när jag arbetade som ungdomsledare, en låg hyra, då och då lite dumpstrad mat. Och det är ett rätt gott liv faktiskt. För första gången på ett par år har jag ordentligt med tid till att umgås med de jag inte hunnit umgås med, göra ideella grejer som inte fått plats i kalendern, blogga, se TV-serier som… Okej, jag ser varken mer eller mindre TV-serier nu än förr, på gott och ont. Men så hinner jag vara ute i skogen, också. Och jag tror att jag har fått mersmak. (mer…)


Gör mig stark

Gör mig stark


Predikan om Guds ekonomi

Den här predikan hade jag i S:t Eskilskyrkan i Eskilstuna den 8 september 2013. De texter jag utgår från är hämtade ur 1 Kung 17:8-16 och Apg 4:32-35.

Hej på er! Jag heter Tobias. Jag är tjugotvå år gammal, och det är ju inte så mycket, men å andra sidan har jag ju aldrig någonsin tidigare varit så här gammal, och har aldrig förr haft så här mycket livserfarenhet. Så trots min ringa ålder och med lite hjälp av den helige anden så hoppas jag att jag har något att förmedla här idag.

För åtta år sen hade jag precis börjat konfirmationen här i den här kyrkan, och tänk hur det kan gå då. Jag var med i den här församlingen fram till att jag flyttade till Stockholm för tre år sedan, där jag var ungdomsledare fram till i somras. Numera bor jag i ett kollektiv i Alby tillsammans med tre vänner.

Jag var här för knappt ett år sedan och predikade, och den gången pratade jag en del om ledarvård och om att ta hand om och vara förebilder för varandra, att vi behöver ta hand om varandra i församlingen, hela tiden och åt alla håll. Jag använde mig av bilden av ett föräldraskap där vi i församlingen är förvaltare av varandras liv. Det var då, och nu idag ska jag prata om ett annat förvaltarskap: förvaltarskapet av pengar. För idag kommer det att handla om Guds ekonomi. Jag ska prata om pengar, om att ha dem och om att inte ha dem, och så ska jag prata om några coola grejer också. (mer…)


Bär mig Gud i Dig

Sång av Särla (Emil Svanängen)

Gör mig stark, jag ber att Du håller mig
Bo i mig
Gör mig stark
Lev i mig, Du vet jag vill älska Dig
Bo i mig
Gör mig stark

Så bär mig Gud i Dig
Bär så långt det går
Jag slutade försöka för länge sen

Så bär mig Gud i allt
Bär så långt det går
Och trodde jag på Dig snälla stå kvar hos mig

När jag vaknar i mardrömssvettiga lakan bo i mig
Gör mig stark
Lev i mig
När allting rasar
När hela världen ramlar
Bo i mig
Gör mig stark
Lev i mig

Så bär mig Gud i Dig
Bär så långt det går
Jag slutade försöka för länge sen

Så bär mig Gud i allt
Bär så långt det går
Och trodde jag på Dig stå kvar hos mig

(mer…)